Avstängd
Jag är avstängd efter att ha fått syna det röda.
Skämt åsido, uppdatering inom kort...
Eurotalk v.49
David Fjäll är programledare som vanligt och denna gången är det lite mer ordning och reda i Eurotalk än vad det har varit på sistonde. Gäster i studion denna gång, Arne Hägerfors (Canal +), Thomas Wilbacher (Viola Club Scandinavia) samt Erik Niva (Aftonbladet). Mina reflektioner:
- Thomas Wilbacher. Kul med en ny bekantskap i programmet och trevligt att de tar med en representant från en klubb som kanske inte alltid får så mycket utrymme i media. Att sedan Wilbacher verkligen ger intrycket av att vara en riktigt insatt Fiorentina-supporter gör ju inte saken sämre.
- John Terrys tackling mot Bacary Sagna är som Fjäll först säger en riktigt ful tackling klart värt ett rött kort. Att sedan Niva känner att han måste säga att han har sett fulare tacklingar och att Fjäll gärna sitter och skrattar åt Terrys tilltag känns väl i varje fall i mina öron lite sådär. ...för i min bok är det där bara en fruktansvärd tackling som verkligen borde ha belönat utfärdaren med det röda kortet.
- "Skall jag kommentera det iigeen eller?" (Nivas kommentar på Fjälls lilla miss/konstpaus vid starten av del två) Haha!
- Intressant med lite mer information om tränare Cesare Prandelli samt Wilbachers utlägg om Fiorentinas framtida planer på en ny arena och området runt omkring. Sådan information är alltid intressant och det kanske inte alltid når fram till en om man inte är väldigt intresserad italiensk fotboll.
- I min värld så är Erik Nivas utlägg om suget efter sin nyss släppta bok, "Den nya världsfotbollen", inte alls överdrivet. Detta måste ju bli årets julklapp! Kanske inte hos den breda massan, men i varje hos den lite mer fotbollsintresserade.
- Om vi lite krasst säger att man måste samla ihop till 100 fiktiva poäng för få spela i svenska landslaget så ligger Henok Goitoms samlade summa på typ 3 poäng enligt mig. Med andra ord så har han en hel del att jobba på för att ens nämnas i dessa sammanhang om jag får tycka till.
- Wilbacher måste väl även bland de som inte hejar på Fiorentina, men är väldigt intresserade av Serie A, anses vara en mycket bra representant för ligan i ett program som Eurotalk. Med andra ord, beröm till debutantens insats och med förhoppning om ytterligare besök.
- Betyg på panelen och programmet i sin helhet: 6/10
Betyg på mina reflektioner denna gång: 1/10
We celebrate...
Tomas Brolin!
I all hast så missade jag att gratulera en utav sveriges absolut bästa fotbollsspelare genom alla tider. I lördags, den 29:e november så fyllde bronshjälten från 1994 hela 39 år. Det är ju något dåligt av mig att vara så här sen i mitt firande av Hudiksvalls store son, särskilt eftersom Tomas själv var snabb med att fira...
Med detta klipp/inlägg vill jag verkligen inte på något sätt göra mig rolig över Tomas eller den fantastiska karriär han hade, utan tycker bara att det är vansinnigt roligt hur snabbt upp han är för att fira sitt drömmål.
I all hast så missade jag att gratulera en utav sveriges absolut bästa fotbollsspelare genom alla tider. I lördags, den 29:e november så fyllde bronshjälten från 1994 hela 39 år. Det är ju något dåligt av mig att vara så här sen i mitt firande av Hudiksvalls store son, särskilt eftersom Tomas själv var snabb med att fira...
Med detta klipp/inlägg vill jag verkligen inte på något sätt göra mig rolig över Tomas eller den fantastiska karriär han hade, utan tycker bara att det är vansinnigt roligt hur snabbt upp han är för att fira sitt drömmål.
Helgens...
Jag skall väl erkänna en sak. Jag hade lite små ambitioner att följa upp gårdagens lite pajasaktiga inlägg om Real Madrid-fansens åsikter kring Gutis jubilemsmatch med någon form av upprättelse/hyllning till fotbollsspelaren i fråga, samt kanske skriva lite om positivt supporterskap. Av någon anledning så fann jag det svårt att hitta den rätta motivation till detta och kommer således inte att följa upp min ambition denna gången. Meningen med denna blogg är inte att det skall vara för svårt varken för mig eller för dig som läser. En stor del av vad jag skriver här skall vara att betraktas som lättsamt och förhoppningsvis aningen humoristiskt, men förstås gärna med en gnutta substans.
Så istället för "Hala Guti! - Upprättelse" får ni lite retrospekt på helgens händelser i form av just: Helgens...
...SPELARE - Världens för tillfället bästa spelare, Lionel Messi, som gjorde två mål för sitt Barcelona får tillsammans med Robin Van Persie, som också satte två, dela på utnämningen helgens spelare.
...DOMSLUT - Det var inte direkt tio centimeter offside på överkroppen men fötterna i linje med sista försvarsspelaren när arsenalspelaren Robin Van Persie fick göra sitt första mål för kvällen mot Chelsea.
...SAMARBETE - Ezequiel Lavezzi, Marcelo Zalayeta och så Ezequiel Lavezzi... så tar man sig förbi och igenom sex Inter-försvare. Svårare än så är det inte.
...WTF #1 - Jag tror ingen, inte ens Ronaldo hörde någon signal efter signalen som han verkar ha antytt. Och jag tror ingen, inte ens Ronaldos största belackare går på Alex Fergusons linje om att Ronaldo försökte skydda sitt ansikte. Det var visserligen en rolig kommentar av dig Rednose men aldrig att så var det verkliga fallet. Så varför gjorde han det? Han går upp för att knoppa dit hörnan och han kommer upp så perfekt att han med all sannolikhet hade satt den... Men nej, det var visst läge att slänga upp båda händerna och stoppa bollen.
...COACH - Lucien Favre, Hertha Berlin. Matchen mellan Berlin och Köln stod och vägde vid ställningen 1-1, Favre plockar då ut sin vänstermittfältare och slänger in anfallaren Marco Pantelic. Det tar några få minuter sen gör Pantelic mycket enkelt och elegant 2-1 till hemmalaget. Assisterande viftar för offside och domaren dömmer helt felaktigt bort målet. I den 83:e matchminuten byter sedan Favre in den tyska mittfältstalangen Patrick Ebert som senare i 87:e matchminuten slår hörnan som når matchhjälten Pantelics huvud.
...WTF #2 - Jag tycker verkligen inte att det handlar om hurvida han gjorde rätt eller fel när han fällde den "påklädda streakaren" / planstormaren (ge mig ett vettigt uttryck). Jag tycker att det handlar om frisyren. Och jag är tämligen övertygad om att det är därför han får syna det röda kortet. Den där frisyren hade fan inte ens accepterats i Arsenal och de har ju ändå än väldigt öppen syn på och udda febläss för knepiga frisyrer.
...KILLER - Han var verkligen inte Barcelonas bästa spelare i lagets seger på bortaplan mot Sevilla, men hans 1-0 mål var viktigt och framförallt så var det ett bevis på vilken sinnessjuk killer instinct kameruanen besitter. SMACK!
...SVENSK - Henok Goitom gjorde för ovanlighetens skull mål i Primera Division, men detta överskuggas självklart av Johan Elmanders två fullträffar i Premier League.
Ps. Om det är någon Real Madrid supporter som känner att Guti kanske ändå är värd en liten upprättelse eller hyllning för sina femhundra matcher i Real så är denne mer än välkommen att skriva ett gästinlägg på denna blogg. Ds
¡Hala Guti!
José María Gutiérrez
Här har ni en sammanställning av de svenska Real Madrid-fansens hyllningar:
(Varning för språket.)
- "Tro mig Guti är hatad av sina medspelare. Om jag hade haft en i mitt lag som bara passade fel pass och inte jobbade hem skulle jag hata honom. Och jag tror dem flesta småhatar honom...."
[RealMadrid- R9 Ronaldo] - "När Guti tar frisparkar så är det något som inte stämmer."
Shi - "Ingen i Real Madrids histioria har gjort så dålig insats som Guti gjorde idag. Att den spelaren ens fick ett förnyat kontrakt."
Grande Pepe - "Guti jävla fag du kan jobba hem när du förlorar bollen din jävla idiot."
Nr 5 Magic - Zidane - "Guti är så jävla dålig, jag hoppas vi slipper kräket mot Sevilla trots att han brukar göra sina bästa matcher mot Sevilla. Just nu tror jag inte ens hans mamma älskar honom.."
[RealMadrid- R9 Ronaldo] - "Guti är ju en sanslöst äcklig person. Inte undra på att han är så hatad."
Shi - "Guti är en ojämn, lat, diva."
Robinho#10 - "Guti är nog den sämsta spelaren jag vet."
[RealMadrid- R9 Ronaldo] - "Men Guti är ett rövhål av högsta klass och spelarna kan inte ens spela tillsamans."
TheJoker - "Vilken pajas Guti är. självisk jävel, kämpar aldrig hem. Han e vice kapten herregud så han skämmer ut sig. Hur kan han peta VDV? Gör en bra match sen är han dålig 10. Fy fan skämms Guti."
Robinho#10 - "Byt in Dudek, Metzelder, Bueno - vemsomhelst istället för Guti!! Uselt spel i första, uselt..."
Metze
Mer kvalitet?
UEFA har ju som vi vet kommit fram till att man skall testa på att utöka antalet domare från nuvarande fyra till hela sex stycken. Förutom huvuddomare och assisterande (två linje- och en fjärdedomare) så skall man nu alltså testa att köra med ytterligare två så kallade mållinjedomare. Detta självklart för att mål som skulle ha varit mål men inte blev mål faktiskt blir mål. Samt att mål som inte var mål heller inte tilldöms som mål.
Självklart är detta bra för att slippa diskussionerna om hurvida någon boll var över linjen eller ej, men är utökandet av antal domare rätt väg att gå?
...och snart är dom elva till antalet...
Det skall också sägas att det för dessa två extra domare inte bara handlar att bedömma hurvida bollen var över linjen eller inte. Nej, dessa extra domare skall också kunna bistå huvuddomaren med sina ögon för att kunna uppfatta ojustheter som sker innanför straffområdet vid exempelvis hörnor.
Men, istället för att jag skall komma med världens längsta utläggning om detta så föreslår jag att du surfar dig vidare och läser den här fullkomligt geniala, humorkryddade utläggningen av Barney Ronay. <-- Klicka!
Om det humoristiska blogginlägget av Ronay inte föll dig i smaken så kan du läsa om det här, här eller här.
AROUND Europe
1. Daryl Smylie. Vad är det för namn? Han hade kommit undan med det om han hade varit lite mörkhyad i varje fall.
2. Newcastle tror visst att John-Arne Riise kan vara en del i lösningen på deras kris. He's not!
3. Kaka blir visst "flattered" och "very happy" av ryktena som placerar honom Manchester City. Bara tänk vilket karriärslyft att få lämna den där lilla pizzabyn och den där kvartersklubben för anrika, enorma Manchester City...
4. Om man har ett klubbemblem som ser ut så här <-- Klicka. Då skall man inte vinna någon liga. Just nu leder Leixões (uttal någon?) den portugisiska superligan. Det är tur att det är många omgångar kvar, för detta är nog en utav de fem fulaste fotbollsemblemen jag sett.
5. Nu går tåget. Leverkusen och Bayern kryssar samtidigt som Hoffenheim självklart skall slå fjortondeplacerade Arminia Bielefeld. Hoffenheims ligaledning i Bundesliga blir då ointagliga fem poäng och sagan är all. Skämt åsido, men är det inte hur fascinerande som helst att lilla Hoffenheim faktiskt leder tyska ligan efter fjorton omgångar?
Oldie but goldie
Haha! Jag tröttnar aldrig på den här. Det är så jävla bra filmat också. ...alltså svandyket är väl sådär, men inzoomningen tillsammans med hur man nästan kan se när domaren bestämmer sig för att: "nä fan, jag ger honom ett rött".
Smörgåsbord
Så, då har man precis tagit sig igenom en tisdag-onsdag bestående av en hel massa fotboll i form Champions League. Tre fulla matcher blev min skörd denna gång. Och bäst sått var det i Florens. Återigen, Fiorentina - Lyon var en riktig höjdare till match som verkligen stack ut från mängden (läs: Zenit - Juve och LFC - OM) och gjorde säkert inte bara mig mer än nöjd.
Så nu tar jag en välbehövlig rast från matchåskådandet tror jag. Det är ju i och för sig Uefa-cupen imorgon med matcher som Rosenborg - Valencia, Schalke 04 - Manchester City, Deportivo La Coruña - Feyenoord och så vidare. Allt går väl att följa genom bet365 (urfåniga reklamsnuttar btw) om jag inte har förstått det helt fel.
Men man blir fet av för mycket och jag har gnagt i mig en hel del halvfabrikat på sistonde så en paus är välbehövlig.
Men sen till helgen...
Jävlar vilken väldukad fotbollsbuffé det bjuds på. Man måste nog försöka rikta in sig på några få (typ 3-4 är få) matcher och se dem på riktigt. Inte hatta/zappa omkring allt för mycket och försöka få i sig allt för att sedan inse att man inte har varken fått sett något fullständigt eller lyckats njuta fullt ut av något.
Först ut på lördag är det mycket spännande toppmötet mellan Bayer Leverkusen och Bayern München. Tvåan i ligan möter trean och det känns som att dessa toppmatcher i Bundesliga inte har samma benägenhet att låsa sig på samma sätt som en toppmatch i exempelvis Premier League (läs: Chelsea - Liverpool) ofta gör. Dessutom så tror jag inte att jag har sett en hel match från tyska ligan i år och borde därför skämmas eller bättra mig. Och vilket tillfälle att bättra sig är mer lämpat än detta? Jag tror det kan bli en riktigt bra match.
Sen är det ett antal mer eller mindre halvintressanta matcher i Premier League. Aston Villa - Fulham samt Stoke - Hull går visst före Middlesbrough - Newcastle hos Canal+. Detta är i mitt tycke en mer än underlig prioritering då Boro - Newcastle är ett derby och sådant skall inte underskattas.
Men lördagens stora publikdragare måste ändå återfinnas i Primera Division i Spanien där Barcelona gästar Andalusien för att möta ligafemman Sevilla. Jag skall inte komma med ett för långt utlägg om detta möte då jag inte följer La Liga lika slaviskt som engelska ligan. Men om Sevilla vill haka på ligatitelståget som kanske går inom en relativt snar framtid så ligger det nog stor vikt vid att undvika en förlust och då allra helst kamma full pott mot ligaledarna. Barca är under november månad (sju matcher) obesegrade och har under denna period av allskans typ av matcher (SL, SC och CL) ett målsnitt på över 2,8 gjorda mål per match så att tala om något annat bra form är en lögn.
Hur som helst. Denna matchen missar jag ogärna.
Vidare till söndagstablån då. Ajax möter Utrecht och Inter möter Napoli, Stuttgart möter Schalke och Rennes möter PSG, men ingenstans här kommer mina blickar riktas.
Nej söndagen skall i stort spenderas till att bevaka fotbollen som spelas på de brittiska öarna. Som den sanna anglofil man är när det kommer till fotboll så går Manchester-derbyt före ett annars på förhand mycket gemytligt möte mellan Roma och Fiorentina.
Jag måste försöka få lite klarhet i var man har Manchester City någonstans. Ena dagen får de stryk mot Bolton eller kryssar mot Hull för att sedan som senast utklassa (det något krisbetonade) Arsenal. Jag är redo att sätta ganska mycket pengar på att de inte upprepar fjolårets smärre bragd då de gav sin nemesis på käften inte bara en gång utan under båda mötena. Men om man skall lyckas vinna något utav dessa två derbyn som sker den här säsongen så är det nog nu på hemmaplan som gäller.
Nästa stopp, London. Kanske den på matchen som på förhand lockar mig mest av helgens breda utbud, Chelsea - Arsenal. Om man inte vet var man har Manchester City i dagens läge, har man då något som helst hum om vad Arsenal kommer att prestera? De två raka förlusterna i ligan mot först Aston Villa och sedan Manchester City var verkligen inte något jag hade trott på förhand. Och dessa kom alltså efter man tagit en mycket meriterande seger mot fjolårsvinnarna från Manchester. Och innan det så drog man av två (ur Arsenalsupporternas ögon sett) riktiga skitmatcher där ingen utav dessa innebar seger. Sammanfattningsvis så har man alltså på de fem senaste matcherna i PL vunnit mot det på förhand svåraste motståndet och skralt värre bara lyckats få ytterligare en(!) poäng på de övriga fyra (inte allför svåra) matcherna?
Chelsea har varit ruggiga att skåda under säsongsinledning då de har fått spelet att klaffa, men har nu två raka kryssmatcher i bagaget och borde således vara taggade till tusen. Vilket i och för sig Arsenal med all sannolikhet också kommer att vara.
Svårtippat värre, men om jag får skjuta från höften och bara kasta ut en känsla så tror jag att Chelsea blir för svåra Arsenal. De blåa laget med den rika ryssen har en hel kvintett av galet talangfulla innermittfältare att bara välja och vraka bland. Arsenal har dock den mest talangfulla i form av den nyutnämnda lagkaptenen Cesc Fabregas, och ensam är stark säger man ju... Men fan inte så stark att Essien, Ballack, Lampard, Mikel och Deco (välj tre) behöver vika ner sig där. För jag tror att matchen kommer att avgöras på mitten av planen och jag tycker att Arsenal saknar den kvaliteten Chelsea besitter där. Undantaget Cesc (vars huvudsakliga styrka inte är kamp) så har klart sämre alternativ än Chelsea i form av Diaby och Denilson.
Som sagt, svårtippat. Men om jag måste så säger jag 2-1 till Chelsea. Och bara för att jag tror på en Chelsea seger så lyckas väl Arsenal på något underligt sätt vinna denna match.
Ovisst värre, men en sak är säker, detta missar jag inte.
Så. Har du nu läst hela detta alldeles för långa blogginlägg med rubriken "Smörgåsbord" så är du säkert hungrig. Gå och ät något. Kom sedan tillbaka och lägg gärna en kommentar. Så farligt är det inte och jag skulle verkligen uppskatta om just du gav mig din eller dina åsikter. Eller varför inte lite feedback?
Bra, Tack!
Ps. Jag glömde säga att Valencia möter Real Betis på söndag. Klart ätbart. Ds.
Så nu tar jag en välbehövlig rast från matchåskådandet tror jag. Det är ju i och för sig Uefa-cupen imorgon med matcher som Rosenborg - Valencia, Schalke 04 - Manchester City, Deportivo La Coruña - Feyenoord och så vidare. Allt går väl att följa genom bet365 (urfåniga reklamsnuttar btw) om jag inte har förstått det helt fel.
Men man blir fet av för mycket och jag har gnagt i mig en hel del halvfabrikat på sistonde så en paus är välbehövlig.
Men sen till helgen...
Jävlar vilken väldukad fotbollsbuffé det bjuds på. Man måste nog försöka rikta in sig på några få (typ 3-4 är få) matcher och se dem på riktigt. Inte hatta/zappa omkring allt för mycket och försöka få i sig allt för att sedan inse att man inte har varken fått sett något fullständigt eller lyckats njuta fullt ut av något.
Först ut på lördag är det mycket spännande toppmötet mellan Bayer Leverkusen och Bayern München. Tvåan i ligan möter trean och det känns som att dessa toppmatcher i Bundesliga inte har samma benägenhet att låsa sig på samma sätt som en toppmatch i exempelvis Premier League (läs: Chelsea - Liverpool) ofta gör. Dessutom så tror jag inte att jag har sett en hel match från tyska ligan i år och borde därför skämmas eller bättra mig. Och vilket tillfälle att bättra sig är mer lämpat än detta? Jag tror det kan bli en riktigt bra match.
Sen är det ett antal mer eller mindre halvintressanta matcher i Premier League. Aston Villa - Fulham samt Stoke - Hull går visst före Middlesbrough - Newcastle hos Canal+. Detta är i mitt tycke en mer än underlig prioritering då Boro - Newcastle är ett derby och sådant skall inte underskattas.
Men lördagens stora publikdragare måste ändå återfinnas i Primera Division i Spanien där Barcelona gästar Andalusien för att möta ligafemman Sevilla. Jag skall inte komma med ett för långt utlägg om detta möte då jag inte följer La Liga lika slaviskt som engelska ligan. Men om Sevilla vill haka på ligatitelståget som kanske går inom en relativt snar framtid så ligger det nog stor vikt vid att undvika en förlust och då allra helst kamma full pott mot ligaledarna. Barca är under november månad (sju matcher) obesegrade och har under denna period av allskans typ av matcher (SL, SC och CL) ett målsnitt på över 2,8 gjorda mål per match så att tala om något annat bra form är en lögn.
Hur som helst. Denna matchen missar jag ogärna.
Vidare till söndagstablån då. Ajax möter Utrecht och Inter möter Napoli, Stuttgart möter Schalke och Rennes möter PSG, men ingenstans här kommer mina blickar riktas.
Nej söndagen skall i stort spenderas till att bevaka fotbollen som spelas på de brittiska öarna. Som den sanna anglofil man är när det kommer till fotboll så går Manchester-derbyt före ett annars på förhand mycket gemytligt möte mellan Roma och Fiorentina.
Jag måste försöka få lite klarhet i var man har Manchester City någonstans. Ena dagen får de stryk mot Bolton eller kryssar mot Hull för att sedan som senast utklassa (det något krisbetonade) Arsenal. Jag är redo att sätta ganska mycket pengar på att de inte upprepar fjolårets smärre bragd då de gav sin nemesis på käften inte bara en gång utan under båda mötena. Men om man skall lyckas vinna något utav dessa två derbyn som sker den här säsongen så är det nog nu på hemmaplan som gäller.
Nästa stopp, London. Kanske den på matchen som på förhand lockar mig mest av helgens breda utbud, Chelsea - Arsenal. Om man inte vet var man har Manchester City i dagens läge, har man då något som helst hum om vad Arsenal kommer att prestera? De två raka förlusterna i ligan mot först Aston Villa och sedan Manchester City var verkligen inte något jag hade trott på förhand. Och dessa kom alltså efter man tagit en mycket meriterande seger mot fjolårsvinnarna från Manchester. Och innan det så drog man av två (ur Arsenalsupporternas ögon sett) riktiga skitmatcher där ingen utav dessa innebar seger. Sammanfattningsvis så har man alltså på de fem senaste matcherna i PL vunnit mot det på förhand svåraste motståndet och skralt värre bara lyckats få ytterligare en(!) poäng på de övriga fyra (inte allför svåra) matcherna?
Chelsea har varit ruggiga att skåda under säsongsinledning då de har fått spelet att klaffa, men har nu två raka kryssmatcher i bagaget och borde således vara taggade till tusen. Vilket i och för sig Arsenal med all sannolikhet också kommer att vara.
Svårtippat värre, men om jag får skjuta från höften och bara kasta ut en känsla så tror jag att Chelsea blir för svåra Arsenal. De blåa laget med den rika ryssen har en hel kvintett av galet talangfulla innermittfältare att bara välja och vraka bland. Arsenal har dock den mest talangfulla i form av den nyutnämnda lagkaptenen Cesc Fabregas, och ensam är stark säger man ju... Men fan inte så stark att Essien, Ballack, Lampard, Mikel och Deco (välj tre) behöver vika ner sig där. För jag tror att matchen kommer att avgöras på mitten av planen och jag tycker att Arsenal saknar den kvaliteten Chelsea besitter där. Undantaget Cesc (vars huvudsakliga styrka inte är kamp) så har klart sämre alternativ än Chelsea i form av Diaby och Denilson.
Som sagt, svårtippat. Men om jag måste så säger jag 2-1 till Chelsea. Och bara för att jag tror på en Chelsea seger så lyckas väl Arsenal på något underligt sätt vinna denna match.
Ovisst värre, men en sak är säker, detta missar jag inte.
Så. Har du nu läst hela detta alldeles för långa blogginlägg med rubriken "Smörgåsbord" så är du säkert hungrig. Gå och ät något. Kom sedan tillbaka och lägg gärna en kommentar. Så farligt är det inte och jag skulle verkligen uppskatta om just du gav mig din eller dina åsikter. Eller varför inte lite feedback?
Bra, Tack!
Ps. Jag glömde säga att Valencia möter Real Betis på söndag. Klart ätbart. Ds.
Liverpool - Marseille
Eller: Lasse Kinch och Liverpool, den omöjliga ekvationen.
Det fick bli till att se Liverpools möte på hemmaplan mot det franska laget Marseille idag. Kanske var det inte den mest underhållande utav kvällens matcher att bevittna då det i princip inte var mycket till underhållning alls.
Liverpool inledde hur som helst bäst utav de två och tog ganska tidigt (23:e matchminuten) ledningen genom lagets i år bästa målgörare i Champions League, med andra ord Steven Gerrard (eller Gérard på Kinchiska/halvfranska).
Och det skall han plussas för den gode Gerrard (alternativt Gérard), det var en kylig nick från ett bra inlägg, slaget av den spanska mittfältaren Xabi Alonso efter förarbete från högerbacken Alvaro Arbeloa (Kinchiska: Arrbä-Lowah).
Annars så förtjänar varken Gerrard (Gérard), Alonso, Arbeloa (Arrbä-Lowah) eller någon annan av Liverpools spelare något ytterligare beröm då ingen hos de röda var mer än godkänd i min bok.
Xabi Alonso som på sistonde (läs: under större delen av samtliga Liverpools matcher hittills denna säsong) har tillhört de absolut bästa, hade en vad som måste ha varit väldigt enerverande dag. Utan att ha fullständigt belägg för detta påstående så hävdar jag att han var den som slog bort mest passningar av samtliga spelare på Anfield idag. Och frågan är om han över huvud taget slutade på plus om man skulle sammanställa lyckade- kontra misslyckade passningar. Dock skall sägas att de passningar med lite mer chansartad karaktär som gick fram bidrog till mycket av det lilla som Liverpool skapade i chansväg. Hur som haver så spelade han på tok för slarvigt för att omnämnas i allt för positiva ordalag.
Javier Mascherano (ibland med fördel Match-erano på Kinchiska) var enligt mig något bättre än Alonso och bidrog som man alltid kan förvänta sig med ett härligt uppoffrande slit på mittbanan.
Backlinjen (undantaget den fruktansvärt dåliga Dossena) klarar sig undan med godkänt betyg men skall inte heller ha mer beröm än så då de i vissa situationer kanske inte försvarade på det absolut bästa sättet.
Kuyt, Riera och Torres kan mycket bättre än vad de visade idag.
Marseille då, jag tycker att man gör en klart godkänd insats. Under stora delar av andra halvlek är man det laget utav de två som försöker hitta på någonting konstruktivt förutom långbollar då (som var Liverpools melodi i det stora hela under andra). De för kvällen guldfärgade fransmännen (har de övergett sin ljusblå kostym?) varierar sitt anfallsspel på många olika sätt. Man försöker både brett och centralt. Man slår djupledsbollar både från lite längre och kortare avstånd. Och man har den väldigt sevärda tekniker Ben Arfa (Ben Afra på Kinchiska under 36 minuter, sedemera Ben Arfa) att tillgå.
Tyvärr för fransmännens skull så lyckas man kanske inte vaska fram de där allra farligaste chanserna. Men, med lite tur så hade man lyckats få in en boll och kanske på det sättet skapat en bättre match rent underhållningsmässigt.
Jag kan inte påstå att jag tycker att 1-0 till Liverpool är ett orättvist resultat men samma sak hade gällt om det hade varit fransmännen som kommit undan med trepoängaren. Med andra ord så hade ett kryss kanske varit det mest rättvisa. Men fotboll och rättvisa går sällan hand i hand och tur är väl det. Marseille försökte och man försökte väl med att få till en kvittering under andra halvlek men Liverpool lyckades ändå försvara sig tillräckligt bra för att få stå som slutsegrare.
Och så var det det där med Lasse Kinch och Liverpool. Om det nu är så att Viasat skall envisas med att låta Kinken få kommentera samtliga (typ va?) Liverpools matcher i Champions League så kan de gott och väl skicka iväg karln på en språkkurs. Och då är det inte franska jag tycker att han behöver lära sig även om han hade stora problem med Hatem Ben Arfas namn under första 45 minuterna.
Nej, Kinken behöver få berättat för sig att Steven Gerrards efternamn inte uttalas på samma sätt som Gérard Houllier uttalar sitt förnamn. För jag tror att det är där problemet bottnar, men vad vet jag... Kinken kanske har rätt, och alla vi andra har fel. Eller inte va?
Det fick bli till att se Liverpools möte på hemmaplan mot det franska laget Marseille idag. Kanske var det inte den mest underhållande utav kvällens matcher att bevittna då det i princip inte var mycket till underhållning alls.
Liverpool inledde hur som helst bäst utav de två och tog ganska tidigt (23:e matchminuten) ledningen genom lagets i år bästa målgörare i Champions League, med andra ord Steven Gerrard (eller Gérard på Kinchiska/halvfranska).
Och det skall han plussas för den gode Gerrard (alternativt Gérard), det var en kylig nick från ett bra inlägg, slaget av den spanska mittfältaren Xabi Alonso efter förarbete från högerbacken Alvaro Arbeloa (Kinchiska: Arrbä-Lowah).
Annars så förtjänar varken Gerrard (Gérard), Alonso, Arbeloa (Arrbä-Lowah) eller någon annan av Liverpools spelare något ytterligare beröm då ingen hos de röda var mer än godkänd i min bok.
Xabi Alonso som på sistonde (läs: under större delen av samtliga Liverpools matcher hittills denna säsong) har tillhört de absolut bästa, hade en vad som måste ha varit väldigt enerverande dag. Utan att ha fullständigt belägg för detta påstående så hävdar jag att han var den som slog bort mest passningar av samtliga spelare på Anfield idag. Och frågan är om han över huvud taget slutade på plus om man skulle sammanställa lyckade- kontra misslyckade passningar. Dock skall sägas att de passningar med lite mer chansartad karaktär som gick fram bidrog till mycket av det lilla som Liverpool skapade i chansväg. Hur som haver så spelade han på tok för slarvigt för att omnämnas i allt för positiva ordalag.
Javier Mascherano (ibland med fördel Match-erano på Kinchiska) var enligt mig något bättre än Alonso och bidrog som man alltid kan förvänta sig med ett härligt uppoffrande slit på mittbanan.
Backlinjen (undantaget den fruktansvärt dåliga Dossena) klarar sig undan med godkänt betyg men skall inte heller ha mer beröm än så då de i vissa situationer kanske inte försvarade på det absolut bästa sättet.
Kuyt, Riera och Torres kan mycket bättre än vad de visade idag.
Marseille då, jag tycker att man gör en klart godkänd insats. Under stora delar av andra halvlek är man det laget utav de två som försöker hitta på någonting konstruktivt förutom långbollar då (som var Liverpools melodi i det stora hela under andra). De för kvällen guldfärgade fransmännen (har de övergett sin ljusblå kostym?) varierar sitt anfallsspel på många olika sätt. Man försöker både brett och centralt. Man slår djupledsbollar både från lite längre och kortare avstånd. Och man har den väldigt sevärda tekniker Ben Arfa (Ben Afra på Kinchiska under 36 minuter, sedemera Ben Arfa) att tillgå.
Tyvärr för fransmännens skull så lyckas man kanske inte vaska fram de där allra farligaste chanserna. Men, med lite tur så hade man lyckats få in en boll och kanske på det sättet skapat en bättre match rent underhållningsmässigt.
Jag kan inte påstå att jag tycker att 1-0 till Liverpool är ett orättvist resultat men samma sak hade gällt om det hade varit fransmännen som kommit undan med trepoängaren. Med andra ord så hade ett kryss kanske varit det mest rättvisa. Men fotboll och rättvisa går sällan hand i hand och tur är väl det. Marseille försökte och man försökte väl med att få till en kvittering under andra halvlek men Liverpool lyckades ändå försvara sig tillräckligt bra för att få stå som slutsegrare.
Och så var det det där med Lasse Kinch och Liverpool. Om det nu är så att Viasat skall envisas med att låta Kinken få kommentera samtliga (typ va?) Liverpools matcher i Champions League så kan de gott och väl skicka iväg karln på en språkkurs. Och då är det inte franska jag tycker att han behöver lära sig även om han hade stora problem med Hatem Ben Arfas namn under första 45 minuterna.
Nej, Kinken behöver få berättat för sig att Steven Gerrards efternamn inte uttalas på samma sätt som Gérard Houllier uttalar sitt förnamn. För jag tror att det är där problemet bottnar, men vad vet jag... Kinken kanske har rätt, och alla vi andra har fel. Eller inte va?
Gerrard - OM
Om Steven Gerrard ikväll blir sådär "brutalt nedtacklad" i 95:e matchminuten som han blev mot Atletico Madrid i senaste omgången av Champions League då vill jag se lite mer klass på straffen.
Så här skall det se ut:
Så här skall det se ut:
Fiorentina - Lyon
Färgglatt, Franskt, Fartfyllt, Fiorentinskt, Full Fart Framåt, Frisparkar, Frispelningar och en Fantastiskt Fotbollsmatch i Florens.
För en gång skull så lyckades jag nog välja rätt match att titta på. Matchen mellan Fiorentina och Lyon var verkligen en färgsprakande tillställning i dubbel bemärkelse. Den första halvleken lagen emellan var fullkomligt fenomenal för att sedan under andra halvlek övergå till en klart sevärd Champions League match. Kommentator Glenn Strömberg (som inte kan hyllas för mycket som kommentator) slängde under någon gång i första halvlek ut omdömet att: "Detta är den bästa matchen vi har sett spelas i Champions League hittills i år". Jag kan inte annat än hålla med den ofta så precisa Strömberg.
Tempot var frenetiskt och väldigt uppskruvat under större delen av matchen och jag tyckte att båda lagen behandlade bollen väldigt väl trots det höga tempot.
Chanserna var många och det var inte bara en gång det vara nära att bli mål utan det hade kunnat sluta med större siffror.
Juninhos två frisparkar var helt utomjordiska och brassen borde ha fått belönats med åtminstonde en målnotering.
Båda lagen bjöd på offensiv fotboll av det trevligare slaget.
Och kung för dagen var i min värld det franska fotbollsundret Karim Benzema.
Du valde väl att se Villarreal - Manchester United förstår jag.
...
Haha!
Betyg på det här blogginlägget: 0,5/10
För en gång skull så lyckades jag nog välja rätt match att titta på. Matchen mellan Fiorentina och Lyon var verkligen en färgsprakande tillställning i dubbel bemärkelse. Den första halvleken lagen emellan var fullkomligt fenomenal för att sedan under andra halvlek övergå till en klart sevärd Champions League match. Kommentator Glenn Strömberg (som inte kan hyllas för mycket som kommentator) slängde under någon gång i första halvlek ut omdömet att: "Detta är den bästa matchen vi har sett spelas i Champions League hittills i år". Jag kan inte annat än hålla med den ofta så precisa Strömberg.
Tempot var frenetiskt och väldigt uppskruvat under större delen av matchen och jag tyckte att båda lagen behandlade bollen väldigt väl trots det höga tempot.
Chanserna var många och det var inte bara en gång det vara nära att bli mål utan det hade kunnat sluta med större siffror.
Juninhos två frisparkar var helt utomjordiska och brassen borde ha fått belönats med åtminstonde en målnotering.
Båda lagen bjöd på offensiv fotboll av det trevligare slaget.
Och kung för dagen var i min värld det franska fotbollsundret Karim Benzema.
Du valde väl att se Villarreal - Manchester United förstår jag.
...
Haha!
Betyg på det här blogginlägget: 0,5/10
Zenit - Juventus
Bevingade ord från Tommy Engstrand som kan fungera ganska målande för den nyss beskådade tillställningen.
Om planens skick hade varit lite bättre så hade spelet varit mycket bättre. Med det absolut inte sagt att matchen inte höll någon klass. Det gjorde den absolut och då syftar jag i synnerhet på de första sextio minuterna.
Giorgio Chiellini (som har nämnts för ofta i denna blogg på sistonde) stod för en alldeles utomordentlig försvarsinsats. Idag var han till och med "briljant". Han tillsammans med övriga i Juves försvar (Grygera, Mellberg och Molinaro) stod för ett gediget arbete under hela matchen igenom vilket ledde till att Zenit under slutet av andra halvlek först och främst inriktade sig på att skapa något genom långskott och på de fasta situationerna.
Matchens stor behållning (vid sidan av Chiellinis försvarsspel) var annars portugisen Dannys dragning på Njiedvädd (Nedved för den oinvigde) som sedemera följdes upp av en liten lätt vrickning förbi Mohammed Sissoko innan han till slut slog ett på tok för oprecist inlägg mot bortre delen av straffområdet. Dragningen på Njiedvädd var dock mycket vacker att beskåda.
I övrigt så tyckte jag i motsats till Tommy Engstrand att det inte var någon vidare klass på Mauro Camoranesi idag. Jag tyckte att han (med all rätt) såg ut att sakna matchtempo och detta märktes väl kanske framförallt i det försvarsarbete han bidrog med. Endera var han inte riktigt där eller så kom han sent in i situationerna och skapade frisparkar åt ryssarna. S I R L och han hade väl i och för sig en hel del ganska spännande men helt justa duster.
Nåväl, då var första 0-0 matchen avklarad.
Champions League
Hmm, vet inte riktigt vilken match jag skall välja att titta på ikväll. Det känns som att man alltid väljer 0-0 matchen av någon outgrundlig anledning. Eller så zappar man fram och tillbaka mellan två till tre matcher och lyckas på det sättet missa alla mål som görs.
På förhand så lockar kanske matchen som visas på TV6 mellan Fiorentina och Lyon mig mest då detta är två lag som jag inte kollar på allt för ofta. Och på förhand känns det som att det inte kommer att sluta mållöst.
Samtidigt kanske man borde ge BATE Borisov en chans och se deras kamp på hemmaplan mot giganterna Real Madrid. Lite David möter Goliat är ju aldrig fel.
Villarreal - Manchester United är väl utan tvekan den matchen som innehåller mest kvalitet per spelare utav kvällens utbud, men det är något med den som inte lockar mig till att välja den.
Arsenals match mot Dynamo Kiev kanske kan vara något. Väljer jag den så vet jag ju att Arsenal bara kommer få 0-0 och det är ju inte helt fel.
Hmm. Det är svårt som sagt. Svårt att välja. Det blir nog att zappa sig till fyra stycken 0-0 matcher.
Men först en liten aptitretare i form av FC Zenit - Juventus.
På förhand så lockar kanske matchen som visas på TV6 mellan Fiorentina och Lyon mig mest då detta är två lag som jag inte kollar på allt för ofta. Och på förhand känns det som att det inte kommer att sluta mållöst.
Samtidigt kanske man borde ge BATE Borisov en chans och se deras kamp på hemmaplan mot giganterna Real Madrid. Lite David möter Goliat är ju aldrig fel.
Villarreal - Manchester United är väl utan tvekan den matchen som innehåller mest kvalitet per spelare utav kvällens utbud, men det är något med den som inte lockar mig till att välja den.
Arsenals match mot Dynamo Kiev kanske kan vara något. Väljer jag den så vet jag ju att Arsenal bara kommer få 0-0 och det är ju inte helt fel.
Hmm. Det är svårt som sagt. Svårt att välja. Det blir nog att zappa sig till fyra stycken 0-0 matcher.
Men först en liten aptitretare i form av FC Zenit - Juventus.
Eurotalk v.48
Ett aningen rörigt och högljutt Eurotalk gästades av fotbollsspelaren Bojan Djordjic, poeten Marcus Birro samt kommentatorn Claes Andersson. Och icke att förglömma, vid rodret, den eminenta programledaren David Fjäll.
Här har ni några få utav mina reflektioner på programmet:
- Diskussionen som behandlar ämnet färg på fotbollsskor och hurvida rosa skor är ok hade jag kunnat vara utan. Jag har svårt att se hur man kan engagera sig i en sådan typ av fråga. Men om jag måste säga något så är Djibril Cissé den spelaren i min värld som passar bäst till att använda rosa skor. ... Möjligtvis Cristiano Ronaldo också, gärna kombinerat med en glittrig tiara på huvudet.
- Djordjic - en Gattuso look-alike, den var lite rolig. Aldrig tänkt på det tidigare.
- Mmm, att kalla Giorgio Chiellini för briljant är inget annat än utarmning av ordets rätta betydelse.
- "Alla andra fick ledigt och vara hemma och hångla med sina fruar eller vad det nu är dom gör... spela tv-spel med sig själva, antagligen, som dom gör när dom är lediga. Sjuka grejer. Dom borde läsa en bok." Haha, där har vi en Marcus Birro i sitt esse.
- Och programmet fortsätts på den inslagna vägen med rosa skornas vara eller icke vara i form av en mer eller mindre helt oväsentlig diskussion om Roy Keanes ansiktsbehåring.
- Ganska mycket flams och trams i programmet och kanske inte riktigt så mycket substans i vissa diskussioner men ändå en mycket behaglig stämning. Förutom då Bojan känner att han måste hävda sina fotbollskunskaper på planen gentemot David Fjälls dito. Jag tror vi alla vet att Bojan har en exceptionell talang (som tyvärr kanske inte har fått full utdelning på sistonde) och jag tror inte att någon behöver få höra från Bojan att han är en bättre fotbollsspelare än David Fjäll.
- Claes Andersson är stabil och känns minst flamsig utav de fyra men kanske inte riktigt hamnar rätt i sitt utlägg om Messis populäritet i Barcelona då jag precis som Bojan tror att han ändå har en hel del stöd bland blaugrana-fansen.
- ...och programmet avslutas ungefär där det inleddes, med snack om John Terrys strumpor. Var han bättre med dem uppdragna än som nu nedhasade?... Var Eurotalk bättre förr eller har jag blivit mer kräsen? Jag tycker absolut inte att det är något fel på en ganska lättsinnig och glad jargong, men jag önskar mig kanske lite tyngre snack än hur John Terry har satt på sig strumporna.
- Betyg på panelen och programmet i sin helhet: 4/10
Betyg på Marcus Birro: 8/10
