Wigan - Everton

Jag vet inte riktigt vad det är som lockar så mycket förutom fotbollen en måndagskväll i november i staden Wigan. Men något var det som höll folk borta från JJB Stadium i varje fall. Jag antar väl i och för sig att de flesta tomma platserna som man kunde skåda (framförallt de bakom ena kortsidan) var tilltänkta för bortasupportrarna. Och är det så att man hejar på Everton och måste åka hela tre(!) mil för att få se dem spela bortamatch i PL så kan man ju förstå att de inte åker.  De tycker ju till och med att det är långt att ta sig till Goodison under vissa hemmamatcher.
Funderade lite på vad skälen kunde tänkas vara att inte ta sig till Wigan för att kolla på fotboll en måndagkväll i november. Jag kom fram till att oavsett om man hejar på Everton eller Wigan så är detta de skäl man kan tänkas ha då man väljer att stanna hemma:

1. Titus Bramble spelar.
2. Michael Brown spelar.
3. Phil Neville spelar.
4. Everton spelar i sitt bortaställ.
5. Rob Styles dömmer.
6. Man har viktigare saker för sig.

Jag vet inte vilket utav ovanstående alternativ som lär vara den största publiktjuven men om jag får gissa så har det nog med Rob Styles eller Phil Neville att göra.
Om vi då skall rikta vår uppmärksamhet till de som ändå tog sig till JJB för att se Wigan vinna över Everton. Vad hade de för skäl att gå dit då?

1. Ett skäl till att gå dit kan ju vara för att kolla på Wigans manager Steve Bruce. Kolla på honom för att kunna avgöra hurvida han är mest lik Jay Leno eller Rocky Balboa eller hur många procent av Leno samt Balboa det bor i hans yttre. Jag kan inte bestämma mig för vem han är mest lik. Ni bestämmer. Det kanske är någon helt annan än de två ovan nämnda. Förslag?
2. Man går dit för att man stöttar sitt lag i vått och torrt och för att man har ett genuint intresse för fotboll i allmänhet och sitt lag i synnerhet.
3. Man går dit för att man är sugen på att äta paj.
4. Hmm, nej jag kommer inte på någon mer anledning att ta sig till JJB Stadium en måndag i november.

Sex potentiella skäl att inte gå och tre potentiella skäl att gå dit. Så kanske gjorde de rätt (mestadels Evertonians då) de som valde att stanna hemma. För vad gick de miste om?

1. En helt sjuk räddning av Tim Howard på mållinjen som omöjligt kan beskrivas som en reflexräddning då Howards högra arm var utslängd ungefär två sekunder innan nicken från wiganspelaren ens kom. Oavsett om det var en reflexräddning eller inte så var det en svettig, och klart sevärd sådan.
2. Chansen att se hemmalaget kravla sig upp ovanför nedflyttningsstrecket, vilket man efter nittio spelade minuter hade gjort och vilket inte kan ha känts helt fel.
3. Vet inte om det var så sevärt, men man gick miste om att se två vuxna karlar bjuda på en helt otroligt larvig målgest. (Dock inte på långa vägar i samma klass som Real Madrids djurtema-gester som de körde för något år sedan.)
4. Man gick miste om att se Lee Cattermole som under i varje fall första halvlek var klart sevärd.

Jag har säkert missat något, men det var väl i stort sett det hela. En sak är dock säker. Hade jag bott inom en tremils radie från Wigan så hade jag pallrat mig dit. Pajen är ju trots allt ganska god.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0