THE BALL IS AROUND

José María Gutiérrez

José Maria "Guti" Gutiérrez gjorde igår sin 500:e match i Real Madrids vita tröja. 500 matcher, 5 ligatitlar, 3 Champions league-titlar, ett antal mindre titlar, massor av målgivande passningar och 72 gjorda mål för moderklubben och tillika klubben i sitt hjärta.
Här har ni en sammanställning av de svenska Real Madrid-fansens hyllningar:
(Varning för språket.)

• "Tro mig Guti är hatad av sina medspelare. Om jag hade haft en i mitt lag som bara passade fel pass och inte jobbade hem skulle jag hata honom. Och jag tror dem flesta småhatar honom...."
  [RealMadrid- R9 Ronaldo]
  
  
• "När Guti tar frisparkar så är det något som inte stämmer."
  Shi
  
  
• "Ingen i Real Madrids histioria har gjort så dålig insats som Guti gjorde idag. Att den spelaren ens fick ett förnyat kontrakt."
  Grande Pepe
  
  
• "Guti jävla fag du kan jobba hem när du förlorar bollen din jävla idiot."
  Nr 5 Magic - Zidane
  
  
• "Guti är så jävla dålig, jag hoppas vi slipper kräket mot Sevilla trots att han brukar göra sina bästa matcher mot Sevilla. Just nu tror jag inte ens hans mamma älskar honom.."
  [RealMadrid- R9 Ronaldo]
  
  
• "Guti är ju en sanslöst äcklig person. Inte undra på att han är så hatad."
  Shi
  
  
• "Guti är en ojämn, lat, diva."
  Robinho#10
  
  
• "Guti är nog den sämsta spelaren jag vet."
  [RealMadrid- R9 Ronaldo]
  
  
• "Men Guti är ett rövhål av högsta klass och spelarna kan inte ens spela tillsamans."
  TheJoker
  
  
• "Vilken pajas Guti är. självisk jävel, kämpar aldrig hem. Han e vice kapten herregud så han skämmer ut sig. Hur kan han peta VDV? Gör en bra match sen är han dålig 10. Fy fan skämms Guti."
  Robinho#10
  
  
• "Byt in Dudek, Metzelder, Bueno - vemsomhelst istället för Guti!! Uselt spel i första, uselt..."
  Metze
  

You'll have bad times
And he'll have good times
Doing things that you don't understand
But if you love him you'll forgive him
Even though he's hard to understand

 

UEFA har ju som vi vet kommit fram till att man skall testa på att utöka antalet domare från nuvarande fyra till hela sex stycken. Förutom huvuddomare och assisterande (två linje- och en fjärdedomare) så skall man nu alltså testa att köra med ytterligare två så kallade mållinjedomare. Detta självklart för att mål som skulle ha varit mål men inte blev mål faktiskt blir mål. Samt att mål som inte var mål heller inte tilldöms som mål.
Självklart är detta bra för att slippa diskussionerna om hurvida någon boll var över linjen eller ej, men är utökandet av antal domare rätt väg att gå?

   ...och snart är dom elva till antalet...

Det skall också sägas att det för dessa två extra domare inte bara handlar att bedömma hurvida bollen var över linjen eller inte. Nej, dessa extra domare skall också kunna bistå huvuddomaren med sina ögon för att kunna uppfatta ojustheter som sker innanför straffområdet vid exempelvis hörnor.
Men, istället för att jag skall komma med världens längsta utläggning om detta så föreslår jag att du surfar dig vidare och läser den här fullkomligt geniala, humorkryddade utläggningen av Barney Ronay. <-- Klicka!
Om det humoristiska blogginlägget av Ronay inte föll dig i smaken så kan du läsa om det här, här eller här.

Så, då har man precis tagit sig igenom en tisdag-onsdag bestående av en hel massa fotboll i form Champions League. Tre fulla matcher blev min skörd denna gång. Och bäst sått var det i Florens. Återigen, Fiorentina - Lyon var en riktig höjdare till match som verkligen stack ut från mängden (läs: Zenit - Juve och LFC - OM) och gjorde säkert inte bara mig mer än nöjd.

Så nu tar jag en välbehövlig rast från matchåskådandet tror jag. Det är ju i och för sig Uefa-cupen imorgon med matcher som Rosenborg - Valencia, Schalke 04 - Manchester City, Deportivo La Coruña - Feyenoord och så vidare. Allt går väl att följa genom bet365 (urfåniga reklamsnuttar btw) om jag inte har förstått det helt fel.
Men man blir fet av för mycket och jag har gnagt i mig en hel del halvfabrikat på sistonde så en paus är välbehövlig.

Men sen till helgen...
Jävlar vilken väldukad fotbollsbuffé det bjuds på. Man måste nog försöka rikta in sig på några få (typ 3-4 är få) matcher och se dem på riktigt. Inte hatta/zappa omkring allt för mycket och försöka få i sig allt för att sedan inse att man inte har varken fått sett något fullständigt eller lyckats njuta fullt ut av något.

Först ut på lördag är det mycket spännande toppmötet mellan Bayer Leverkusen och Bayern München. Tvåan i ligan möter trean och det känns som att dessa toppmatcher i Bundesliga inte har samma benägenhet att låsa sig på samma sätt som en toppmatch i exempelvis Premier League (läs: Chelsea - Liverpool) ofta gör. Dessutom så tror jag inte att jag har sett en hel match från tyska ligan i år och borde därför skämmas eller bättra mig. Och vilket tillfälle att bättra sig är mer lämpat än detta? Jag tror det kan bli en riktigt bra match.

Sen är det ett antal mer eller mindre halvintressanta matcher i Premier League. Aston Villa - Fulham samt Stoke - Hull går visst före Middlesbrough - Newcastle hos Canal+. Detta är i mitt tycke en mer än underlig prioritering då Boro - Newcastle är ett derby och sådant skall inte underskattas.

Men lördagens stora publikdragare måste ändå återfinnas i Primera Division i Spanien där Barcelona gästar Andalusien för att möta ligafemman Sevilla. Jag skall inte komma med ett för långt utlägg om detta möte då jag inte följer La Liga lika slaviskt som engelska ligan. Men om Sevilla vill haka på ligatitelståget som kanske går inom en relativt snar framtid så ligger det nog stor vikt vid att undvika en förlust och då allra helst kamma full pott mot ligaledarna. Barca är under november månad (sju matcher) obesegrade och har under denna period av allskans typ av matcher (SL, SC och CL) ett målsnitt på över 2,8 gjorda mål per match så att tala om något annat bra form är en lögn.
Hur som helst. Denna matchen missar jag ogärna.

Vidare till söndagstablån då. Ajax möter Utrecht och Inter möter Napoli, Stuttgart möter Schalke och Rennes möter PSG, men ingenstans här kommer mina blickar riktas.
Nej söndagen skall i stort spenderas till att bevaka fotbollen som spelas på de brittiska öarna. Som den sanna anglofil man är när det kommer till fotboll så går Manchester-derbyt före ett annars på förhand mycket gemytligt möte mellan Roma och Fiorentina.

Jag måste försöka få lite klarhet i var man har Manchester City någonstans. Ena dagen får de stryk mot Bolton eller kryssar mot Hull för att sedan som senast utklassa (det något krisbetonade) Arsenal. Jag är redo att sätta ganska mycket pengar på att de inte upprepar fjolårets smärre bragd då de gav sin nemesis på käften inte bara en gång utan under båda mötena. Men om man skall lyckas vinna något utav dessa två derbyn som sker den här säsongen så är det nog nu på hemmaplan som gäller.

Nästa stopp, London. Kanske den på matchen som på förhand lockar mig mest av helgens breda utbud, Chelsea - Arsenal. Om man inte vet var man har Manchester City i dagens läge, har man då något som helst hum om vad Arsenal kommer att prestera? De två raka förlusterna i ligan mot först Aston Villa och sedan Manchester City var verkligen inte något jag hade trott på förhand. Och dessa kom alltså efter man tagit en mycket meriterande seger mot fjolårsvinnarna från Manchester. Och innan det så drog man av två (ur Arsenalsupporternas ögon sett) riktiga skitmatcher där ingen utav dessa innebar seger. Sammanfattningsvis så har man alltså på de fem senaste matcherna i PL vunnit mot  det på förhand svåraste motståndet och skralt värre bara lyckats få ytterligare en(!) poäng på de övriga fyra (inte allför svåra) matcherna?
Chelsea har varit ruggiga att skåda under säsongsinledning då de har fått spelet att klaffa, men har nu två raka kryssmatcher i bagaget och borde således vara taggade till tusen. Vilket i och för sig Arsenal med all sannolikhet också kommer att vara.
Svårtippat värre, men om jag får skjuta från höften och bara kasta ut en känsla så tror jag att Chelsea blir för svåra Arsenal. De blåa laget med den rika ryssen har en hel kvintett av galet talangfulla innermittfältare att bara välja och vraka bland. Arsenal har dock den mest talangfulla i form av den nyutnämnda lagkaptenen Cesc Fabregas, och ensam är stark säger man ju... Men fan inte så stark att Essien, Ballack, Lampard, Mikel och Deco (välj tre) behöver vika ner sig där. För jag tror att matchen kommer att avgöras på mitten av planen och jag tycker att Arsenal saknar den kvaliteten Chelsea besitter där. Undantaget Cesc (vars huvudsakliga styrka inte är kamp) så har klart sämre alternativ än Chelsea i form av Diaby och Denilson.
Som sagt, svårtippat. Men om jag måste så säger jag 2-1 till Chelsea. Och bara för att jag tror på en Chelsea seger så lyckas väl Arsenal på något underligt sätt vinna denna match.
Ovisst värre, men en sak är säker, detta missar jag inte.

Så. Har du nu läst hela detta alldeles för långa blogginlägg med rubriken "Smörgåsbord" så är du säkert hungrig. Gå och ät något. Kom sedan tillbaka och lägg gärna en kommentar. Så farligt är det inte och jag skulle verkligen uppskatta om just du gav mig din eller dina åsikter. Eller varför inte lite feedback?
Bra, Tack! 

Ps. Jag glömde säga att Valencia möter Real Betis på söndag. Klart ätbart. Ds.

Eller: Lasse Kinch och Liverpool, den omöjliga ekvationen.



Det fick bli till att se Liverpools möte på hemmaplan mot det franska laget Marseille idag. Kanske var det inte den mest underhållande utav kvällens matcher att bevittna då det i princip inte var mycket till underhållning alls.
Liverpool inledde hur som helst bäst utav de två och tog ganska tidigt (23:e matchminuten) ledningen genom lagets i år bästa målgörare i Champions League, med andra ord Steven Gerrard (eller Gérard på Kinchiska/halvfranska).
Och det skall han plussas för den gode Gerrard (alternativt Gérard), det var en kylig nick från ett bra inlägg, slaget av den spanska mittfältaren Xabi Alonso efter förarbete från högerbacken Alvaro Arbeloa (Kinchiska: Arrbä-Lowah).
Annars så förtjänar varken Gerrard (Gérard), Alonso, Arbeloa (Arrbä-Lowah) eller någon annan av Liverpools spelare något ytterligare beröm då ingen hos de röda var mer än godkänd i min bok.
Xabi Alonso som på sistonde (läs: under större delen av samtliga Liverpools matcher hittills denna säsong) har tillhört de absolut bästa, hade en vad som måste ha varit väldigt enerverande dag. Utan att ha fullständigt belägg för detta påstående så hävdar jag att han var den som slog bort mest passningar av samtliga spelare på Anfield idag. Och frågan är om han över huvud taget slutade på plus om man skulle sammanställa lyckade- kontra misslyckade passningar. Dock skall sägas att de passningar med lite mer chansartad karaktär som gick fram bidrog till mycket av det lilla som Liverpool skapade i chansväg. Hur som haver så spelade han på tok för slarvigt för att omnämnas i allt för positiva ordalag.
Javier Mascherano (ibland med fördel Match-erano på Kinchiska) var enligt mig något bättre än Alonso och bidrog som man alltid kan förvänta sig med ett härligt uppoffrande slit på mittbanan.
Backlinjen (undantaget den fruktansvärt dåliga Dossena) klarar sig undan med godkänt betyg men skall inte heller ha mer beröm än så då de i vissa situationer kanske inte försvarade på det absolut bästa sättet.
Kuyt, Riera och Torres kan mycket bättre än vad de visade idag.



Marseille då, jag tycker att man gör en klart godkänd insats. Under stora delar av andra halvlek är man det laget utav de två som försöker hitta på någonting konstruktivt förutom långbollar då (som var Liverpools melodi i det stora hela under andra). De för kvällen guldfärgade fransmännen (har de övergett sin ljusblå kostym?) varierar sitt anfallsspel på många olika sätt. Man  försöker både brett och centralt. Man slår djupledsbollar både från lite längre och kortare avstånd. Och man har den väldigt sevärda tekniker Ben Arfa (Ben Afra på Kinchiska under 36 minuter, sedemera Ben Arfa) att tillgå.
Tyvärr för fransmännens skull så lyckas man kanske inte vaska fram de där allra farligaste chanserna. Men, med lite tur så hade man lyckats få in en boll och kanske på det sättet skapat en bättre match rent underhållningsmässigt. 
Jag kan inte påstå att jag tycker att 1-0 till Liverpool är ett orättvist resultat men samma sak hade gällt om det hade varit fransmännen som kommit undan med trepoängaren. Med andra ord så hade ett kryss kanske varit det mest rättvisa. Men fotboll och rättvisa går sällan hand i hand och tur är väl det. Marseille försökte och man försökte väl med att få till en kvittering under andra halvlek men Liverpool lyckades ändå försvara sig tillräckligt bra för att få stå som slutsegrare.

Och så var det det där med Lasse Kinch och Liverpool. Om det nu är så att Viasat skall envisas med att låta Kinken få kommentera samtliga (typ va?) Liverpools matcher i Champions League så kan de gott och väl skicka iväg karln på en språkkurs. Och då är det inte franska jag tycker att han behöver lära sig även om han hade stora problem med Hatem Ben Arfas namn under första 45 minuterna.
Nej, Kinken behöver få berättat för sig att Steven Gerrards efternamn inte uttalas på samma sätt som Gérard Houllier uttalar sitt förnamn. För jag tror att det är där problemet bottnar, men vad vet jag... Kinken kanske har rätt, och alla vi andra har fel. Eller inte va?

Färgglatt, Franskt, Fartfyllt, Fiorentinskt, Full Fart Framåt, Frisparkar, Frispelningar och en Fantastiskt Fotbollsmatch i Florens.

För en gång skull så lyckades jag nog välja rätt match att titta på. Matchen mellan Fiorentina och Lyon var verkligen en färgsprakande tillställning i dubbel bemärkelse. Den första halvleken lagen emellan var fullkomligt fenomenal för att sedan under andra halvlek övergå till en klart sevärd Champions League match. Kommentator Glenn Strömberg (som inte kan hyllas för mycket som kommentator) slängde under någon gång i första halvlek ut omdömet att: "Detta är den bästa matchen vi har sett spelas i Champions League hittills i år". Jag kan inte annat än hålla med den ofta så precisa Strömberg.
Tempot var frenetiskt och väldigt uppskruvat under större delen av matchen och jag tyckte att båda lagen behandlade bollen väldigt väl trots det höga tempot.
Chanserna var många och det var inte bara en gång det vara nära att bli mål utan det hade kunnat sluta med större siffror.
Juninhos två frisparkar var helt utomjordiska och brassen borde ha fått belönats med åtminstonde en målnotering.
Båda lagen bjöd på offensiv fotboll av det trevligare slaget.
Och kung för dagen var i min värld det franska fotbollsundret Karim Benzema.

Du valde väl att se Villarreal - Manchester United förstår jag.
...
Haha!

Betyg på det här blogginlägget: 0,5/10

Bevingade ord från Tommy Engstrand som kan fungera ganska målande för den nyss beskådade tillställningen.
Om planens skick hade varit lite bättre så hade spelet varit mycket bättre. Med det absolut inte sagt att matchen inte höll någon klass. Det gjorde den absolut och då syftar jag i synnerhet på de första sextio minuterna.
Giorgio Chiellini (som har nämnts för ofta i denna blogg på sistonde) stod för en alldeles utomordentlig försvarsinsats. Idag var han till och med "briljant". Han tillsammans med övriga i Juves försvar (Grygera, Mellberg och Molinaro) stod för ett gediget arbete under hela matchen igenom vilket ledde till att Zenit under slutet av andra halvlek först och främst inriktade sig på att skapa något genom långskott och på de fasta situationerna.
Matchens stor behållning (vid sidan av Chiellinis försvarsspel) var annars portugisen Dannys dragning på Njiedvädd (Nedved för den oinvigde) som sedemera följdes upp av en liten lätt vrickning förbi Mohammed Sissoko innan han till slut slog ett på tok för oprecist inlägg mot bortre delen av straffområdet. Dragningen på Njiedvädd var dock mycket vacker att beskåda.
I övrigt så tyckte jag i motsats till Tommy Engstrand att det inte var någon vidare klass på Mauro Camoranesi idag. Jag tyckte att han (med all rätt) såg ut att sakna matchtempo och detta märktes väl kanske framförallt i det försvarsarbete han bidrog med. Endera var han inte riktigt där eller så kom han sent in i situationerna och skapade frisparkar åt ryssarna. S        I        R        L och han hade väl i och för sig en hel del ganska spännande men helt justa duster.
Nåväl, då var första 0-0 matchen avklarad.

Hmm, vet inte riktigt vilken match jag skall välja att titta på ikväll. Det känns som att man alltid väljer 0-0 matchen av någon outgrundlig anledning. Eller så zappar man fram och tillbaka mellan två till tre matcher och lyckas på det sättet missa alla mål som görs.
På förhand så lockar kanske matchen som visas på TV6 mellan Fiorentina och Lyon mig mest då detta är två lag som jag inte kollar på allt för ofta. Och på förhand känns det som att det inte kommer att sluta mållöst.
Samtidigt kanske man borde ge BATE Borisov en chans och se deras kamp på hemmaplan mot giganterna Real Madrid. Lite David möter Goliat är ju aldrig fel.
Villarreal - Manchester United är väl utan tvekan den matchen som innehåller mest kvalitet per spelare utav kvällens utbud, men det är något med den som inte lockar mig till att välja den.
Arsenals match mot Dynamo Kiev kanske kan vara något. Väljer jag den så vet jag ju att Arsenal bara kommer få 0-0 och det är ju inte helt fel.
Hmm. Det är svårt som sagt. Svårt att välja. Det blir nog att zappa sig till fyra stycken 0-0 matcher.
Men först en liten aptitretare i form av FC Zenit - Juventus.

Jag vet inte riktigt vad det är som lockar så mycket förutom fotbollen en måndagskväll i november i staden Wigan. Men något var det som höll folk borta från JJB Stadium i varje fall. Jag antar väl i och för sig att de flesta tomma platserna som man kunde skåda (framförallt de bakom ena kortsidan) var tilltänkta för bortasupportrarna. Och är det så att man hejar på Everton och måste åka hela tre(!) mil för att få se dem spela bortamatch i PL så kan man ju förstå att de inte åker.  De tycker ju till och med att det är långt att ta sig till Goodison under vissa hemmamatcher.
Funderade lite på vad skälen kunde tänkas vara att inte ta sig till Wigan för att kolla på fotboll en måndagkväll i november. Jag kom fram till att oavsett om man hejar på Everton eller Wigan så är detta de skäl man kan tänkas ha då man väljer att stanna hemma:

1. Titus Bramble spelar.
2. Michael Brown spelar.
3. Phil Neville spelar.
4. Everton spelar i sitt bortaställ.
5. Rob Styles dömmer.
6. Man har viktigare saker för sig.

Jag vet inte vilket utav ovanstående alternativ som lär vara den största publiktjuven men om jag får gissa så har det nog med Rob Styles eller Phil Neville att göra.
Om vi då skall rikta vår uppmärksamhet till de som ändå tog sig till JJB för att se Wigan vinna över Everton. Vad hade de för skäl att gå dit då?

1. Ett skäl till att gå dit kan ju vara för att kolla på Wigans manager Steve Bruce. Kolla på honom för att kunna avgöra hurvida han är mest lik Jay Leno eller Rocky Balboa eller hur många procent av Leno samt Balboa det bor i hans yttre. Jag kan inte bestämma mig för vem han är mest lik. Ni bestämmer. Det kanske är någon helt annan än de två ovan nämnda. Förslag?
2. Man går dit för att man stöttar sitt lag i vått och torrt och för att man har ett genuint intresse för fotboll i allmänhet och sitt lag i synnerhet.
3. Man går dit för att man är sugen på att äta paj.
4. Hmm, nej jag kommer inte på någon mer anledning att ta sig till JJB Stadium en måndag i november.

Sex potentiella skäl att inte gå och tre potentiella skäl att gå dit. Så kanske gjorde de rätt (mestadels Evertonians då) de som valde att stanna hemma. För vad gick de miste om?

1. En helt sjuk räddning av Tim Howard på mållinjen som omöjligt kan beskrivas som en reflexräddning då Howards högra arm var utslängd ungefär två sekunder innan nicken från wiganspelaren ens kom. Oavsett om det var en reflexräddning eller inte så var det en svettig, och klart sevärd sådan.
2. Chansen att se hemmalaget kravla sig upp ovanför nedflyttningsstrecket, vilket man efter nittio spelade minuter hade gjort och vilket inte kan ha känts helt fel.
3. Vet inte om det var så sevärt, men man gick miste om att se två vuxna karlar bjuda på en helt otroligt larvig målgest. (Dock inte på långa vägar i samma klass som Real Madrids djurtema-gester som de körde för något år sedan.)
4. Man gick miste om att se Lee Cattermole som under i varje fall första halvlek var klart sevärd.

Jag har säkert missat något, men det var väl i stort sett det hela. En sak är dock säker. Hade jag bott inom en tremils radie från Wigan så hade jag pallrat mig dit. Pajen är ju trots allt ganska god.

Det är många med mig (eller många och så jag) som anser att Aston Villa är det lag som har störst förutsättningar att bli det lag som stör ordningen i Premier League och på allvar kan blanda sig i (och försöka bryta upp) den dominans som råder bland de så kallade "Topp 4"-lagen.
Mycket snack innan årets säsong startade handlade om att Tottenham med sin på pappret spännande trupp skulle kunna utmana på allvar. Men även att Manchester City med sina nya rika ägare skulle bli att räkna med när det kom till att utmana. Manchester City blandar och ger och har svårt att få till någon längre svit av poänginbringande resultat. Deras längsta svit utan förlust är så här långt under säsongen hela två(!) ligamatcher, vilket i och för sig har skett vid två tillfällen. Nu har man dessutom inte lyckats spela till sig mer än en pinne på de senaste fyra matcherna.
Än värre då. Tottenham Hotspurs. På de första åtta (!) omgångarna hade man som vi alla vet inte ens lyckats samla ihop till summan av en seger, utan stod där och då med ynka två poäng. Nu på slutet har man verkligen ryckt upp sig och hade innan förlustmatchen mot Fulham (under helgen som var) gått igenom fyra raka ligamatcher utan förlust.
Självklart skall Everton inte glömmas bort här utan skall betraktas som lika goda utmanare som Aston Villa till att vara laget som rubbar Topp 4. Men Evertons (med lagets kvaliteter mått mätt) minst sagt skrala första nio omgångar i årets upplaga av PL får i varje fall mig att se Aston Villa som Utmanaren med stort U. Det skall dock sägas att Everton verkligen har skärpt till sig på sistonde när det gäller att ordna poäng hem till Goodison Park. Fem raka ligamatcher utan förlust och där har vi ett möte mot Manchester United inbakat. Men spelet har i mina ögon verkligen inte varit något som imponerat tillräckligt för att vara mer än bara en utmanarkandidat.
Åter till de som då är bäst lämpade att utmana de så kallade Topp 4 klubbarna. Efter att ha radat upp bra resultat (undantaget Stoke-matchen i omg.2) under de inledande tio omgångarna så gick man på en mina i mötet borta mot Newcastle där i varje fall jag överraskades av resultatet och Villas bleka insats. Inte nog med detta, utan redan i omgången efter så drar man på sig ytterligare en något överraskande förlust då man torskar på hemmaplan mot Middlesbrough. En klar missberäkning kan tyckas om man skall ha med toppstriden (inte striden om slutsegern) att göra. Men vi skall inte glömma bort att Boro är ett lag som trivs med att skrälla mot de på pappret bättre lagen.

På lördag möter så Martin O'Neills mannar Alex Fergusons Manchester United i den sena lördagsmatchen med starttid klockan 18:30. Personligen så tror jag att detta kan bli en underhållande tillställning och kommer därför definitivt att ha Canal+ Sport2 inzappat.
Matchen i sig betyder för Villas del att det är det sista mötet mot något av Topp 4 lagen under första halvan av säsongen. Med facit i hand på de tre redan spelade toppmötena (AV vs AFC/CFC/LFC) så måste man enligt mig ge The Villans godkänt (och kanske lite till) för den sammanlagda insatsen. Man har skrapad ihop ett sträck i varje kolumn, vilket med andra ord betyder fyra poäng av totalt nio möjliga. Man började detta med att kryssa hemma mot Liverpool i en ganska intetsägande tillställning som slutade 0-0 i tredje omgången av årets PL-upplaga.
I omgång sju mötte man sedan den nuvarande ligaledaren Chelsea borta på Stamford Bridge och där blev det förlust med 2-0 efter att Joe Cole och Nicolas Anelka gjort varsitt mål redan under första halvlek.


      What's my name again?

Och så då till senaste matchen. Förra helgens smärre bragdmatch borta mot Arsenal där man lyckades nolla Arsenal och bärga hem alla tre poäng efter att Gael Clichy gjort ett självmål och Gabriel Agbonlahor runnit igenom från halva plan (läckert frispelad av Martin Laursen) och satt dit slutresultatet 2-0.
Åter till helgens kommande möte på hemmaplan mot Manchester United. Även om Claret & Blue bara fått med sig tre poäng på de senaste tre matcherna, så tycker i varje fall jag att vi ännu inte skall stryka dem från att vara en god kandidat till att på riktigt störa Topp 4. Man ligger i dagens läge femma i tabellen med samma poäng som Arsenal och bara en poäng efter de regerande mästarna från Manchester, som dock har en match mindre spelad. Lyckas man att kryssa mot United eller kanske till och med följa upp segern mot Arsenal med ytterligare en trepoängare så är man med på riktigt där uppe. Nu skall man väl i och för sig inte dra i för stora växlar och säga att allt (Versus Top 4) avgörs på hurvida man undviker en fölust mot Manchester United eller inte. Men poäng i helgen vore verkligen en fingervisning om hur pass bra med man är och det skulle ge oss (vi som ser Villa som utmanare #1)  än mer vatten på vår kvarn. Oavsett hur matchen slutar och utan att jag egentligen hyser några större känslor för något av lagen (förutom min känsla bestående av hat mot The Scums då) så är matchen i sig enligt mig den på föhand mest spännande under helgens PL-omgång och därför vet jag vad jag gör klockan 18:30 på Lördag.

Jaha, vad var det jag sa? Litauen - Moldavien 1-1. Det visste jag hela tiden. Skämt åsido, var det någon som såg Macao - Hong Kong?